Att rösta med hormonstinn hjärna!

Jag vet inte vad man ska säga om Jerringpriset… men det är väl bara att gratulera vinnaren som sig bör… eftersom jag inte röstade fram någon kandidat, så tänkte jag inte ens delta i den efterföljande debatten, utan helt ödmjukt bara hålla käften.

Röstmobilisering är redan ett faktum, när det gäller andra subjektiva tävlingar, som Melodifestivalen, idol och diverse dokusåpor.

Politisk röstmobilisering är sedan länge en vedertagen verklighet, men där gäller det ”En person, en röst”, om vi nu inte går tillbaka till systemet, där man får ett antal röster efter hur mycket pengar man kan uppvisa…

Att konsekvenstänk och ålder hör ihop, är ju något som försäkringsbolagen uppmärksammat, då evidensbaserad forskning klart visar, att konsekvenstänket inte är färdigutvecklat förrän vid 25 års ålder.

Kanske bör vi höja rösträttsåldern till någonstans mellan 25 och 30 år, men det är klart, då riskerar ju miljöpartiet och feministiskt initiativ, att minska rejält, då en stor del av deras väljarkår, består av unga personer som kanske inte alltid tänkt helt klart…

Att rösta om ett samhälles framtid är ett sådant signifikant betydelsefullt åtagande, så vi bör nog kräva att man åtminstone är nykter och vet vad man röstar på., men det skulle ju kraftigt förta nöjet, av att rösta på något bara för att det är coolt, snyggt att se på, eller allmänt trevlig och känd…

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Är tulpaner bara vackra?

Idag firar vi att vi skattesubventionerar dieseluppvärmda tulpaner, det vill säga, vi drar ner lite på vård, skola och äldreomsorg, för att ha råd att odla tulpaner mitt i smällkalla vintern.

Att vi firar in någon slags förhoppning, om en annalkande vår med hjälp av snittblommor, har visat sig ha effekt, då våren kommer tidigare och tidigare, på grund av snittblommors miljöpåverkan…

Tänker du på närmiljön och skiter i svenska jobbtillfällen och OPEC:s försäljningssiffror, då köper man med gott samvete importerade snittblommor…

Värnar du hellre närmiljön långt borta i mer soldränkta länder, där arbetsförhållanden och odlingsmetoder, bidrar till folkförflyttning och fattigdom, jaa, då kan du fortsätta titta på Paradise Hotel i lugn och ro, köpa dina tulpaner i närmaste matvaruaffär och hoppas att Afrikanerna börjar odla mat istället för rosor, hmm, tydligen har ny banbrytande forskning, visat på att snittblommor och pengar, inte mättar lika bra som mat…

Är du som jag, en oromantisk politisk pragmatiker, med en omedicinerad obstinat personlighet (källa: min sambo), så skiter du i snittblommorna, köper ett gäng tallplantor istället, som du enkelt trycker ner i jorden under sommarhalvåret.

För även om jag tycker att både rosor och tulpaner är vackra, så har jag aldrig riktigt förstått tjusningen, med att sakta se dem vissna ner och dö…

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

EU hör bön!

Fader EU som är i Bryssel
fruktat varde ditt namn,
utöka ditt rike.
Ske din vilja såsom i Europa, så och i Sverige.

Flyttfirmor till Strasbourg, giv oss idag.
Och sätt indrivning på våra skulder,
såsom vi ock driva in det oss skyldiga äro
Inled oss icke i socialism, utan fräls oss från jämlikhet.

Ty kapitalet är ditt och nyliberalismen och girigheten i evighet.
Jamen…

Publicerat i Ironi med budskap | Lämna en kommentar

Är EU bra eller bajs?

För er som fortfarande tror att EU, är något långt borta, som man inte behöver bry sig om, får nog börja vakna upp, och inse att EU dikterar ditt liv in i minsta detalj, även långt inne i de norrländska skogarna. För att jämföra EU med ett fredligt projekt, för demokrati och jämställdhet, är ungefär som att jämföra grova bankrån med kyrkans hjälpverksamhet… men precis som att leva i ett förhållande som övergått till våld i nära relation, så kan det vara svårt att ta sig ur, man har ju investerat så mycket i något man trodde på.

EU har blivit ett borgerligt projekt, där kapitalet helt lagligt kan råna medborgarna, på demokrati, löneutveckling, bostäder och social trygghet.

Det handlar inte om att vara för eller emot EU, det handlar om vilket samhälle du vill leva i.

Så innan du tar ställning i EU-frågan, så bör du åtminstone veta vilket samhälle du vill leva i, för du kommer att få det du röstar på. Bara för att förtydliga: Allmän rösträtt är inte relaterat till någon form av kunskapsnivå eller inblick i frågorna, utan helt enkelt en grundläggande rättighet i att rösta på det som blänker mest.

Visst, det finns bra saker med EU, men att stanna kvar i EU, vore likvärdigt med att ha kvar pedofilen som förskollärare, bara för att han är trevlig och lagar jättegod och näringsriktig mat…

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Källa på det, tack!

Är det viltolyckorna som ökar, eller är det bara anmälningsbenägenheten som ökat???

Egentligen borde det vara väldigt enkelt… 2016 inträffade 58 000 viltolyckor, 2017 beräknas viltolyckorna ha ökat till 70 000.

Men nu finns det ju inget som är enkelt eller självklart längre, i upplysningens och de vandrande uppslagsböckernas tidevarv.

Första hindret på väg till sanningen, är givetvis ”källhänvisning”, för efter en stunds letande, så kan förvirringen vara total, då den ena källan, förutspår apokalyptiska ökningar med bibliska proportioner, medans andra ger bilden av en ljus framtid, insvept i hallondoftande bomull.

Sen har vi ju givetvis intressegrupperna att ta hänsyn till.
Vill skogsbolagen och jägarkåren, lobba för större avskjutning, eller vill ”Bil och plåtskadeindustrin”, mörka aktuella siffror, då viltolyckor ger klirr i kassan…

Sen så har vi ju de allsmäktiga och påkostade konsulterna, som måste hyras in, när verkligheten blir svårtolkad, men eftersom konsulter, sällan vill arbeta bort sig själva, så blir det lätt en ond cirkel av frossande på skattepengar.

Medans vi är för upptagna, med att leta källor och dividera, huruvida dessa stämmer eller ej, så växer problemen gigantiska, mitt framför våra källkritiska ögon.

Så jag får säga som Astrid Lindgren ”Du får trot om du vill, men så ligger det till”

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Hur många hugg i ryggen tål samhället?

Under hela mitt liv har jag levt med inställningen, att man bråkar inte gärna med polisen, och att inleda handgemäng var inte ens utmärkt på kartan. Därför hamnar mina normativa föreställningar om vad som är rätt och fel, lite i chocktillstånd, när man ser respekten till rättsväsendet, urholkas i allt snabbare takt. Så min fråga, innan jag också helt ger upp min tilltro till vårt nuvarande rättssystem…

Kan man verkligen med berått mod, hugga en polis i nacken med ett dödligt vapen, utan att det räknas som mordförsök?

Jag menar, det kan ju vara ett väldigt obehagligt sammanträffande, att nacken är just den enda punkt på en polis, som är optimal, för att med stickvapen kunna orsaka dödlig utgång av en riktad och synnerligen feg attack.

Vi ligger illa till som samhälle, när individer eller grupper, tror att en attack på ordningsmakten, alltså den samhällsinstitution, som är satt att upprätthålla lag, ordning och säkerhet, kan resultera i annat än fruktansvärda konsekvenser, för det egna välbefinnandet och personliga frihet.

Vi kräver mycket av polisen, samtidigt som vi bakbinder deras händer, kanske är det dags, att vi lämnar tillbaka de verktyg polisen behöver, för att kunna fullfölja det uppdrag vi gett dem.

För en hälsosam respekt inför en beväpnad myndighet, bör åtminstone vara lite ödesdiger att underskatta.

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Vård eller konst?

Med risk för att verka lite sådär ambitiöst kulturfientlig, så kan jag inte med gott samvete, hävda det konstnärliga i att tömma sin urinblåsa på golvet, medans publik tittar på… jag lägger dock ingen värdering på att folk möjligtvis finner det intressant, eller om det går att leva på. Hey, gick det att försörja sig, genom att pissa offentligt en gång i veckan, så skulle nog karriärbytet vara ett faktum.

Det jag lägger värdering i, är det faktum att vi inom både åldringsvård och förskoleverksamhet, har människor som antingen glömt bort, eller inte hunnit lära sig hur man urinerar, på det sätt som majoriteten uppfattar som vedertagen praxis. Det kostar pengar att byta blöjor, tvätta kläder, sängar och skura golv, men det är utgifter som vi gemensamt funnit att vi ska ta, och det med rätta, för att trygga en god omsorg, mellan vaggan och graven.

Men vi måste nog börja prioritera vad vi lägger pengarna på, för vi har inte längre så att det räcker till allt.

Fram till den dag då vi återtagit våra instrument, för ett fungerande samhälle och välfärd, så föreslår jag att vi som samhälle, upprättar en prioriteringslista, där fungerande vård, skola, omsorg och rättssäkerhet, rimligtvis bör hamna högt upp, medans menlöst navelskådande och bidrag till offentligt urinerande, bör hamna långt ner, eller möjligtvis utanför listan, men vi ser väl hur långt pengarna räcker…

Kulturen skall vara en värdemätare på hur samhället mår, och inte en kvarnsten runt dess hals.

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Nonsens…

Att jag bjuder mina vänner på middag, är en högst pragmatisk företeelse, då jag aldrig skulle ha råd att bjuda mina kritiker…

Publicerat i Fackligt/politiskt | Lämna en kommentar

När ansvar känns lite jobbigt!

Ibland räcker inte ord, eller skriven text, för att beskriva det vansinne som har Sverige i ett obegripligt skamgrepp.

Blandning av upprördhet och uppgivenhet inför den inkompetens som de styrande villigt uppvisar, är nästan överväldigande…

Det är väl egentligen inte en personlig inkompetens hos de enskilda styrande, även om det nog inte går att utesluta i vissa fall.

Det är nog mera att ingen har ansvar för helheten, man verkar vara rädd för själva makten, alla sköter sin uppgift och kan leende hävda ansvarsfrihet, när skeppet sjunker.

Politiker måste följa upp sina beslut, ända ut till den sista i ledet, ungefär som när jag sätter mig i min bil, för att köra till jobbet. Jag har givetvis för avsikt att vrida på ratten, för att följa de än så länge skattefinansierade vägarna som leder till mitt arbete. Men märker jag att hjulen inte följer mina vridningar på ratten, så vet jag att något är fel, och att det måste åtgärdas… att fortsätta vrida på ratten, bara för att det är min uppgift, och sedan kunna hävda ansvarsfrihet, när jag kör i diket, är ju så sinnesslött, att till och med certifierade idioter skulle bli förnärmade för mindre.

Men detta händer just nu politiskt i Sverige, alla vill styra, men ingen vill ta ansvar för var vi hamnar.

Vi har i Sverige idag, ett politiskt läge, där det är viktigare att skydda det egna partiet, än att skydda samhället vi kallar just Sverige… alltså det samhälle de blev valda att skydda., för utan ansvar så blir makten berusande och korrupt, vilket historien har visat, gång på gång på gång.

Joo, jag vet, ansvar är en bitch, det är aldrig roligt att måsta bita i det sura äpplet, men med makt så måste ansvar följa, så det är nog hög tid att vi inför någon form av ansvar för våra makthavare och tjänstemän, jag menar, vad skulle vara problemet för världens mest ”ansvarskännande” yrkesgrupp…

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar

Blir allt bra 2018?

Jaa, den internationellt kända ”dokusåpan” ”Paradise Sverige” levererade verkligen året som gick… sexskandalerna, både frivilliga och ytterst ofrivilliga, sålde lösnummer på löpsedlars vis.

Spriten och drogerna flödade nästan fritt och bostadsbristen nådde budgeterat antiklimax…

Första gången sedan yngre stenåldern, så kunde nästan hela befolkningen hävda ” jag känner någon som blivit utsatt för ett grovt brott”, vilket underlättade försäljningen av hemmalarm och säkerhetsvakter…

Vård, skola och omsorg blev äntligen något exotiskt och värderbart i pengar, och sjuka fick status som berikare av bokslut. Klassklyftorna fick i ytterligare en växel och börjar närma sig lavinvarning…

2017 blandades äntligen sagorna med verkligheten, till en faktaresistent gegga och polisledningens nya strategi, att lösa brott med skägget i brevlådan, samtidigt som man skiter i det blå skåpet, utreds fortfarande inte som misstänkt…

Det var året då Postnord slutade se människor som mottagare av paket och vården började…

EU var fortfarande kanske något bra eller så, bara man inte satte sig in i frågorna, för då började en cynisk och smått skrämmande bild målas upp, av en ulv i fårakläder, och vem vill väl det, så här endast 366 dagar före år 2019.

2017, var också året, då den annars så tystlåtna elefanten i rummet, löpte amok och blev svår att inte låtsas om…

Men allt var inte nattsvart detta år, vi kommer för alltid att bli ihågkomna, som den generation som gjorde det sämre för våra barn och barnbarn, bara det är en bragd i sig…

Så ring klocka ring, så att vi likt boxare, kan räddas av gonggongen i de sista skälvande sekunderna av rond 2017

Gott nytt år, och jag hoppas att förnuftets röst, åter hittar sin väg till både slott och koja.

Publicerat i Samhällspolitiskt | Lämna en kommentar